krafteninommig

Brukar du precis som jag ligga där i sängen och vara fruktansvärt sömnig och verkligen djupt försöka sova, men dina tankar hindrar dig från att somna för du kan lixom inte sluta tänka.
Och i själva verket så tänker du inte på något speciellt utan du ligger där och har typ sådär tusentals tankar i hjärnan om det ena och det andra (rätt så onödiga saker igentligen).
Sen plötsligt bestämmer du dig för att,
NEJ - nu ska jag sluta tänka. Sen ligger du där i evigheter och tänker på att sluta tänka och somna.
Det lixom bara går runt i en så kallad ond cirkel.
En tanke hit och en tanke dit. Ibland kan det till och med ta flera timmar innan man somnar.

Visst  är det sjukt jobbigt? Eller det typ att man verkligen måste somna för att man vet att man ska upp tidigt för att gå till jobbet eller skolan eller vad man nu än ska, så bara går det inte att somna, det lixom säger STOPP.
Är inte det också sjukt jobbigt? Sen när man typ är lång ledig eller så när man verkligen inte behöver gå och lägga sig tidigt ja då går det helt plötsligt då kämpar inte kroppen emot att somna utan att hålla sig vaken istället.
Ja, kroppen är en märklig liten sak, den är som turen, när man behöver den så finns den inte där.

Jag är tyvärr en sån där person som tänker jätte mycket.
Hur mycket jag än försöker att sluta tänka så mycket och typ bara leva i nuet så går det inte.
Jag är rätt så fängslad i mina egna tankar.
Mina tankar har tagit över rätt så mycket i mitt liv.
Det behöver inte alltid vara negativt men ofta blir det ju så, för att jag tänker oftast rätt så negativt om saker som jag inte borde.
Jag dömmer rätt så snabbt, har lixom aldrig lärt mig det där med att vara öppen för saker.
Jag är absolut ingen dålig lyssnare, tvärtom jag lyssnar gärna men jag vet ändå vad jag tar till mig och inte.