krafteninommig

Det gör så ont i mig när jag inte vet varför min sessa vaknar och gråter lite då och då. Har hon ont någonstans? Drömmer hon mardrömmar? Kan bebisar ens drömma mardrömmar? Ja, jag vet inte vad det är. Blir bara så ledsen när jag inte vet vad som är fel för jagvet ju inte vad jag kan göra så det blir bättre. Hoppas på att det inte är något

Måndagen den 19/9-11 på kvällen började jag få värkar. Dom kom rätt så oregelbundet i början men sen kom dom var 10 minut. Då bestämde vi oss för att ringa förlossning och dom bad mig komma in på kontroll. För värkar blev diagnosen och jag var inte öppen något så jag skulle åka hem igen och invänta de riktiga värkarna. Tisdagen den 20/9-11 på eftermiddagen drog det igång på allvar först var det 5 min mellan värkarna sen plötsligt 2-3 minuter. Då ringde vi igen och då skulle vi åka in med detsamma. Jag blev undersökt igen och var inte öppen då heller men dom bestämde att jag skulle vara kvar och få smärtstillande och sömntabletter så att jag kunde sova och invänta ytterligare mognad i livmodern som dom så. Ja tabletterna kom men ingen sömn och så fortsatte det dagen därpå och dagen därpå den också. Värkarna var det samma men inget öppnade sig. Jag fick sprutor för att stoppa värkarna och sen fick jag falska värkar och skrek och bad om kejsarsnitt i flera dagar men ingen lyssnade på mig. Dag 6 den 24/9-11 utan sömn på flera dagar (fick sömntabletter dagligen men somna inte) bestämmer doktorerna att dom ska testa med en så kallad ballong som då skulle vidga så att det börja öppna sig. Ja en sån sattes in och det gjorde banne mej ont asså. Den skulle vara i 11 timmar var det sagt. När den var i tyckte barnmorskan att jag skulle sätta mig i badkaret som visserligen var väldigt mysigt men ja jävlar vad värkarna blev värre och värre jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag stod inte ut mer jag skrek och bad om epidural eller hur det stavas och snabbt fick jag hjälp ur badkaret in på rummet och fram med lustgasen i med sprutan i ryggen. Och först då blev det bättre. Jag blev tillsagd att studsa på en pilates boll. Studsade i 1 timme lite mer kanske sen blev jag svimfärdig. I jämna mellan rum kom dom och kolla om jag hade öppnats något men negativt hela tiden. 6 timmar med ballongen och allt annat då blev allt värre. Jag blev helt hysterisk har jag fått höra. Var helt väck och bara skrek av smärta magen svullnade upp och de fick ingen kontakt med barnet. Då slog de larm och 1 minut efter låg jag nere i operationssalen och blev snittad. Till slut blev det ett akut kejsarsnitt! Jag blev sövd och fick inte vara se min underbara prinsessa födas. Men hon mådde bra. Hon var dock kall och fick ligga i värme. 52 cm lång 3465 vägde hon och såg ut som världens finaste bebis. Det blev kaos men efter kaoset fick jag äntligen min underbara lilla dotter. Hon är nu 5 månader och jag är så sjukt glad över att ha henne i mitt liv. Kan inte tänka mig ett liv utan henne ens. <3

Äntligen efter allt slit med det här körkortet så har jag det!
Har kämpat som en idiot nu skit länge och verkligen tröttat ut min kropp till sin max gräns, men nu har jag det och det känns som en stor lättnad.

Efter att jag fött ska jag bo hos min mamma i några dagar sen så blir det hem och köpa bil så att jag och pricken kan köra ut och glida på gatorna hihi =)

Det finns tusentals ställen jag vill besöka men har lixom inte kunnat för att jag inte haft körkort och bil men nu äntligen ska det ske =)

Första gången jag satte mig i bilen själv kändes helt normalt som om jag gjort det i alla tider, jag trodde att det skulle vara läskigt i början men det var inte alls så faktiskt.

Men asså guuuuuuuuuud vilken härlig känsla jag hade ett mål och jag lyckades.
Målet var ju klart att jag ska klara det innan jag föder och så blev det också. Bara man verkligen bestämmer sig för att det här ska jag göra och klara så kan man faktiskt göra det också!

Men viljan måste ju verkligen vara stark och man får inte ge upp bara för att det blir lite svårt och man blir ledsen och så utan nej, vill man något så himla mycket då får man kämpa på tills målet är nått.

Mitt nästa mål nu är ju att föda haha , nej men nu är jag redo vill föda NU!
Jag bryr mig inte om att det kommer göra ont och så jag vill föda nu jag tycker att jag varit gravid i hundratals år haha.

Känns så i alla fall.

Nej nu blev ryggen trött så det får räcka med bloggandet.

Ha det så bra nu och kanske tills nästa inlägg så har jag fött. ! (HOPPAS JAG)