Come on everybody, Lets ZUUUMBAA ;P
Hej, är det någon mer än jag som kollar på våra bästa år?
Haha ja, jag vet men jag har följt det sen jag var liten, fastnat vid det.
Det visas ialla fal 10.25 mån-fre och typ 10.35 eller strax innan bryter dem för reklam (typiskt).
Men anyway dom visar reklam för TV-SHOP och nästan varje dag visar dom Zumba fitness programmet eller vad man ska kalla det för.
Om du inte vet vad det är så är det typ salsa dans för folk som vill gå ner i vikt eller komma i form haha och det kostar jätte mycket bara för att köpa den dvd:n då.
Varje gång dom bryter för att visa det på TV-SHOP blir jag sjukt irriterad börjar bli tjatigt. Men så nu ha jag bestämt mig för att testa och se om det verkligen stämmer.
I alla fall nu har jag skaffat det och blir lite irriterad för att i reklamen säger dom att det är jätte enkellt, men det är det ju inte alls. När dom visar stegen så visar dom de så snabbt jag hinner ju inte med. :P
Det låter jätte lätt men neeej! Eller så är det bara jag som är trögfattad och seg på att lära mig.
Men asså jag tror faktiskt om man lär sig stegen rätt så kan man nog få den där perfekta kroppen via denna dans för man rör verkligen på hela kroppen, man känner det i magen hur den arbetar.
Så nu tänkte jag betygsätta Zumba
+ = Bra
-= Dåligt
/= Något där emellan
Enkla steg = -
Kul= +
Går snabbt= +
Inte tröttsamt= /
Sant det hjälper faktiskt= +
Slut betyget blev alltså G allt stämmer förutom att det är enkellt att lära sig stegen =)
Ung och gift, Ja då
Om jag nu skulle träffa någon ny person och presentera mig själv för och typ berätta lite om mig själv. Ja då börjar man ju oftast med namn, ålder och sen kanske berättar lite om familjen.
Ja då börjar jag:
89:a alltså 21 år gammal, gift med min underbara man...bla bla bla..
STOPP!
Spola tillbaka, GIFT?
Ja, jag är gift!
Något fel med det kanske?
Mitt val, mitt liv!
Folk tror väl att jag är en psykopat eller desperat bara för att jag är ung och gift, speciellt när man berättar att det är den första man bor ihop med och att vi inte bodde ihop innan vi gifte oss.
Jag ville kanske inte leva i den så kallade synden, vad är det för fel med det?
Jag förstår verkligen inte varför folk tror att det är något fel man gör. Testa själv, du kanske också blir lycklig!
Det var ingen som tvinga mig att gifta mig så tidigt, det var mitt eget val. Vi älskar varandra och vill leva resten av vårt liv med varandra, så vad exakt var det jag skulle vänta på? Bättre tider eller? Nej, det var den bästa tiden.
Ooo vårt bröllp det var så fint, o ja tro det eller ej men det var inget vanligt bröllop, utan vi hade dubbelbröllop med våra syskon.
HAHA visst låter det NASTY men asså så här är det. Min bror är gift med min mans syster och på så vis blev det dubbel med syskonen.
Japp riktigt konstigt låter det men så är det.
Back to the wedding, tänk dig februari månad skiiiiiiit mycket snö och svin kallt ute, men det ser ju fint ut på film.
Min klänning var verkligen en sån cinderella klänning och med tiaran och allt kan jag stolt säga att
jag såg ut som en prinsessa ( Så stolt över mig själv).
Kritvit tubtopps klänning med typ lager av vulanger eller vad det kallas för och jätte stor/rund där nere med en massa pärlor o typ blommor/löv lite här o där på klänningen.
Åh guud det var en sån härlig känsla att ha den på mig.
Och innan bröllopet vakna jag typ vid 7 på morgonen (inte för att jag sov mer än kanske 1 timme under natten)
Anyway vaknade duschade och packade mina sista grejer hemma hos föräldrarna och tog farväl av mitt barnrum :P och sedan blev jag hämtad av brossans fru sen åkte vi till frisören.
Vi kom väl fram vid 10 på morgonen och där satt vi tills ca halv 6 på kvällen. Tog ju dubbelt så lång tid eftersom vi var 2 brudar som skulle fixas.
Under tiden vi var där var brossans fru jätte nervös och helt galen och där satt jag helt ko lugn och bara tykte det tog för lång tid och var lite halv tråkigt emellanåt.
När frisyrerna och sminket var fixat, ja då kännde man ju nästan inte igen sig själv längre det känndes som om jag var en helt annan person. Men fint blev det!
Sedan blev vi hämtade hos frisören och åkte hem till svärföräldrarna där våra klänningar väntade på oss.
När vi hade fått klänningen, skor och allt annat som skulle på och väntade på våra män, DÅ kom allt.
Plötsligt blev jag jätte nervös och galen haha.
Och jag har alltid varit den personen som inte gillar att höras och synas, dansar inte in public o sånt, så det känndes ju lite jobbigt på något sätt.
Sedan kom våra män och hämtade oss, så åkte vi iväg i en jätte fin svart bil, haha tyvärr kommer jag inte ihåg märket på bilen jag la ju inte riktigt märke till det jag hade fullt upp med mina nervösa ryck. Men fin var den!
Sedan kom vi fram, OH HJÄLP! Över 300 personer satt där inne i lokalen och väntade på oss, shit pommesfritt så pinsamt det blev. Och tror du inte alla stirrade, jo då!
Mitt hjärta dunkade så himla fort, jag visste knappt vart jag skulle ta vägen, hur jag än vände o vred på mig såg ja ett ansikte stirra på mig, jobbigt men ändå kul på något sätt.
Det går inte att beskriva känslan man måste själv uppleva det för att förstå hur underbart det känns. Tänk att verkligen få vara den där prinsessan för en dag som alla stirrar på och beundrar. OH så kuuuuuul!
Jag skulle kunna sitta här och skriva flera hundra sidor om den dagen men det tänker jag inte, för så många sidor orkar ingen läsa haha.
Kan ju alltid berätta mer om det någon annan gång. 
Visst är den fin? Det är en Forever yours klänning. Kännde mig så himla fin i den.
Den där lilla tanken du vet ?
Brukar du precis som jag ligga där i sängen och vara fruktansvärt sömnig och verkligen djupt försöka sova, men dina tankar hindrar dig från att somna för du kan lixom inte sluta tänka.
Och i själva verket så tänker du inte på något speciellt utan du ligger där och har typ sådär tusentals tankar i hjärnan om det ena och det andra (rätt så onödiga saker igentligen).
Sen plötsligt bestämmer du dig för att,
NEJ - nu ska jag sluta tänka. Sen ligger du där i evigheter och tänker på att sluta tänka och somna.
Det lixom bara går runt i en så kallad ond cirkel.
En tanke hit och en tanke dit. Ibland kan det till och med ta flera timmar innan man somnar.
Visst är det sjukt jobbigt? Eller det typ att man verkligen måste somna för att man vet att man ska upp tidigt för att gå till jobbet eller skolan eller vad man nu än ska, så bara går det inte att somna, det lixom säger STOPP.
Är inte det också sjukt jobbigt? Sen när man typ är lång ledig eller så när man verkligen inte behöver gå och lägga sig tidigt ja då går det helt plötsligt då kämpar inte kroppen emot att somna utan att hålla sig vaken istället.
Ja, kroppen är en märklig liten sak, den är som turen, när man behöver den så finns den inte där.
Jag är tyvärr en sån där person som tänker jätte mycket.
Hur mycket jag än försöker att sluta tänka så mycket och typ bara leva i nuet så går det inte.
Jag är rätt så fängslad i mina egna tankar.
Mina tankar har tagit över rätt så mycket i mitt liv.
Det behöver inte alltid vara negativt men ofta blir det ju så, för att jag tänker oftast rätt så negativt om saker som jag inte borde.
Jag dömmer rätt så snabbt, har lixom aldrig lärt mig det där med att vara öppen för saker.
Jag är absolut ingen dålig lyssnare, tvärtom jag lyssnar gärna men jag vet ändå vad jag tar till mig och inte.
Välkommen till min nya blogg!
Hej
Lite om mig, 21 år gammal, bor med min underbara man och är för tillfället arbetslös och är istället hemmafru. Inte mitt val, fick inte jobba kvar juu :( .
Det är nog lättare att lära känna mig genom att läsa vad jag skriver.
Så läs min blogg och lär känna mig!
